The worrying kind

Skönt att vara hemma igen efter turen till Uppsala. Har besökt mamma varje dag och tagit ut henne i rullstol i det underbara vädret. Har även joggat som jag skall, en gång på fredagen och en gång på söndagen. Det var liksom ett måste eftersom jag skall springa Göteborgsvarvet den 17:e. Blir bara mer och mer nerövs ju närmare loppet nalkas. Hur jag kom på denna befängda idé är lite svårt att förstå i dagsläget. Jag oroar mig ju bara, The worrying kind, see. Fast efter söndagens tur kändes det riktigt bra. Broder Hans var så hygglig och följde med mig. Visserligen ringde Hasses barn och klagade på att de var hungriga, men allt ordnade sig med lite Pizza från en lokal leverantör efter avslutad löpning. Veckans 23-sakersövning har annars bestått i att skapa ett konto på Facebook. Beslöt mig för Facebook sedan Inger bjudit in mig. Hade ju tänkt att ta det seriösa alternativet, LinkedIn.
Det som kändes lite spaceat var att jag råkade på en norsk läkare som vi vandrade med på Korsika i somras. Det var kul. Sedan var det alla biblioteksvakter som dök upp som svampar ur jorden. Däremot tycker jag inte det är någon hit att dels skriva på Facebook och på Bloggen. Jag har ju klagat förr att detta tar sådan tid och det blir ju inte mindre ju fler konton man skapar....På fredag skall dock jag, Elisabeth och Lena S skapa en avatar är det tänkt. Om vi nu får till det, hjälp...hur skall det gå?
Här skulle jag få till en YouTubeVideo, men det blev lite konstigt. Det får jag fråga någon expert imorgon.