Klockan är 20.24 och första utkastet är färdigt på min alldeles egna blogg. Det känns lite som årets julklapp 1997, Tamagotchin. Om jag inte bryr mig, sköter om och leker med bloggen, kommer den att gå en dyster framtid till mötes och döööör.
Så gör även min katt Pepsi, låter det som. Dör alltså. En kastrerad katt i februari borde inte låta som hon, men så har hon ju alltid varit lite egen. Hon ramlade ner från höskullen rakt på cementgolvet som liten kattunge, det kanske förklarar saken. Precis som förra året vid den här tiden, har hon dessutom slickat av sig halva pälsen. Har redan konsulterat veterinär som konstaterat att det inte är hudsjukdom eller matallergi. Om inte Lakrits, katt nummer två , vore helt normal, skulle jag tro att det var hennes hemförhållanden det var fel på. Men så är alltså icke fallet....!
Nu skall jag titta på Babel. Med gäster som Suzanne Brögger och Margaret Atwood torde det kunna handla om ett särskilt djur, gissa vilket?
